|
Dag 1 20/3 Dag 2 21/3 Dag 3 22/3 Dag 4 23/3 Dag 5 24/3 Mot Christchurch 25/3 |
|
| Godmorgon säger jag för klockan
är snart nio här i Dubai, som ligger tre timmar före Sverige.
Det blir två timmar när ni går på sommartid, för
jag tror inte man håller sig med det här där det är
sommar i princip hela tiden.
Avfärden från Björnfällsvägen fungerade fint. Anna kom i god tid och våra jätte-väskor gick in i bagaget på min bil och så körde jag ner till stationen. Anna ska använda min bil så att hon blir bekant med den, för det är den vi tänker oss att Johan ska övningsköra i när vi väl gått handledarkursen. Det blir förhoppningsvis snart. Nåväl, Christer och jag drog våra väskor in under taket vid busshållplatsen, det snöade nämligen på oss, och inväntade Arlandabussen. Den tog oss till Arlanda och på vägen upptäckte Christer att han inte hade sin telefon med sig och att han inte längre var säker på om han låst ytterdörren. Ni vet hur man kan bli. Telefonen var inte mycket att göra något åt, men Anna kollade ytterdörren och skickade en bild på att den var låst. Tack för det Anna. Telefonen får Christer ha semester ifrån tills vidare. På Arlanda flöt allt på. Vi hade checkat in hemifrån och vi kunde gå direkt och lämna in vårt bagage och gå mot gaten. Säkerhetskontrollen var det förstås kö till, men den var inte olidligt lång och när vi passerat den kunde vi unna oss en välbehövlig fikapaus, innan vi fortsatte till gate F62. Christer hann precis kolla sin webmail innan det var dags att kliva på planet. Det var ett jättestort plan, Jumbojet, och det hade säkert plats för massor av passagerare, men det var väldigt glest besatt den här gången. Sex timmmar och tjugo minuter skulle flygresan ta och den tiden försvann förvånande snabbt med hjälp av planets underhållningssystem som erbjöd långfilmer, TV- och radiokanaler, shower och nyheter. Jag hann se tre filmer! La, la land, Moana och så såg jag om En man som heter Ove. Vi serverades en trerätters måltid och under hela resan kom det personal med fullastade brickor med vatten och juice, så någon uttorkning var det aldrig någon risk för. Som Lennart såg på sitt flygprogram, som förresten Stefan också höll koll på, fick vi visst cirkla några varv över Persiska viken innan vi fick landa. Det var inget som vi märkte av, men det betydde att Christer hann se klart sin film precis. Tja passkontrollen var lite bökig för vi skulle registreras med foto innan vi kom igenom och sedan fick vi vänta en bra stund på bagaget, men då hann jag meddela nära och kära att vi kommit fram. Våra väskor hade klarat transporten och utanför i ankomsthallen stod Stefan och väntade på oss. När vi gick till parkeringen fick vi känna lite på den sandstorm de hade här igår och de 27 graders värme som rådde. Vi kunde inte se så mycket på den halvtimme det tog oss att komma fram till där de bor. Det var som att åka genom vilken amerikansk storstad som helst, om man bortser från att alla skyltar var på arabiska och engelska. Stefans lägenhet ligger i övre delen av "palmstammen" och där väntade Josi med nattmål åt oss. Klockan hade ju hunnit bli närmare ett innan vi kom dit och sedan blev vi förstås sittande några timmar innan vi kom i säng vid halv tolv för Christers och min del, men halv tre för deras del. Stefan skulle upp och iväg på ett möte idag och Ryan skulle till förskolan. Jag vaknade halv nio, men känner att jag nog inte sovit så där jättegott. Kan bero på att vi inte lyckades hitta hur man skulle släcka lamporna i taket! Nu ska jag kika ut och se var vi är
någonstans och sedan får vi se vad dagen bjuder på.
|
|
När jag framåt tiotiden gick ut till vardagsrummet hittade jag frukostbordet dukat, men såg inte en enda människa. Jag gick ut på balkongen och tittade på utsikten och där hittade Josi mig, så det första jag frågade henne var förstås hur man släcker ljuset. Nu vet jag hur man gör, så i natt kommer vi att sova gott. Inte minst för att vi haft en väldigt intensiv rundtursdag med Stefan och Josi som guider. Stefan hade jobbat på förmiddagen och när han kom hem åkte vi ut. Ryan går på förskola fyra dagar i veckan, men de har en inneboende filipinsk hjälp och hon tog hand om Ryan. Det finns ett antal måsten när man är i Dubai och idag har vi betat av tre av dem. Vi har besökt Souk Mandinat och ätit lunch, en riktig långlunch, på restaurangen Meat Co. Det var ingen solig dag, men lagom varmt för att kunna sitta ute, så det gjorde vi. Sedan åkte vi till Dubai Mall, världens största? shoppingcenter. Ni som känner mig vet att shopping inte hör till mina största intressen. På vägen dit stannade vi för att fylla tanken och det kan man göra med 98 oktanig bensin för strax under 4 svenska kronor per liter. Vi skulle parkera i Dubai Mall, men sedan gick vi genom stora delar av shoppingcentret för att komma ut nedanför nästa sevärdhet, Burj Khalifa. Nedanför Burj Khalifa har man ett vattenspel varje halvtimme efter mörkrets inbrott. Om jag säger att vi inte var de enda som samlades för att se en sådan föreställning, så kan ni kanske föreställa er hur trångt där var. När det var slut var det bara att traska igenom shoppingcentret igen för att komma tillbaka till parkeringen. På vägen stannade vi till och tittade lite på akvariet som ligger i centret, fast bara utifrån. Vi hade ingen lust att köa oss in och gå runt. Vid det här laget ville vi bara hem och ta av oss skorna. Det finns förresten en hockeyrink i shoppingcentret också. Det som var roligast var att titta på folket som rörde sig där. De infödda männen, som ofta gick i långa vita särkar med vit duk på huvudet och svart "krans" och kvinnorna i fotsida svarta kläder och svarta huvuddukar, en del i burka och andra med hela ansiktet synligt. Yngre män såg vi några med särk och keps! Av Stefan har vi fått veta att man och kvinna inte får vidröra varandra offentligt. Då kommer sedlighetspolisen och delar på dem. Det höll på att sluta med att jag snavade i en trappa för att jag inte fick stödja mig på Christer. När vi kom tillbaka till lägenheten möttes vi av hjälpen och Ryan, som var på väg att gå och lägga sig. Nu blev han istället sprallig och höll igång ytterligare en timma. Så kan det gå. Hans far, däremot, gick och la sig så fort vi kom hem. Han var trött! |
Souk Mandinat var lugn och fridfull |
Josi och jag med Burj al Arab i fonden. Ett 7-stjärnigt hotell! |
Vi åt väldigt god mat och jag försökte ta en friterad potatisbit utan att Christer märkte det, men just då vände han sig mot mig och tog en bild. Ser jag skyldig ut? |
![]() |
![]() |
![]() |
|
|
Ingen souvenir att ta med hem. Om man inte spiller ut sanden själv, skulle väl första bästa luftgrop ta hand om den saken. |
![]() |
Akvariet hade en glasvägg ut mot shoppingcentret, så vi fick se både fiskar, hajar och dykare. |
|
|
|
Vi verkar ha lite problem med tidsomställningen, för vi är pigga långt in på natten och sover halva förmiddagen. Idag vaknade jag kvart i tio! Jag var i alla fall först till frukostbordet. :-) Så småningom fick jag sällskap
av Josi och Christer. Det bestämdes att idag skulle vi besök
Dubai Miracle Garden, men det dröjde rätt länge innan vi
var klara att ge oss av, så Ryan hann komma hem och fick följa
med.
Miracle Garden gjorde verkligen skäl för namnet. Jag har aldrig sett så många peturnior på samma gång. Vi gick runt och fotograferade. Där fanns vakter och städpersonal var tionde meter, tyckte jag. Alla var utrustade med visselpipor och om någon besökare gjorde något de inte fick blåste ilsket i visselpipan. Jag blev visslad på en gång när jag tänkte lyfta upp Ryan på ett stort trätåg och Ryan blev visslad på när han sprang över en gräsmatta, men såsom varande i den ålder han är, tror jag inte han ens märkte det. Ryan visste precis vart han var på väg och varken hörde eller såg. När vi sett oss mätta på blommor vi satte oss på en severing för att äta lite, i det här fallet libanesisk mat. Sen blev det dags för oss, dvs. Josi, att ringa efter en Uber. Den kom och vi åkte tillbaka hit. Ryan somnade på vägen och var väl inte riktigt nöjd med livet när vi var framme och han vaknade. |
|
|
|
![]() |
Det gör vi! |
![]() |
|
![]() |
| Jag lägger bilder från DMG,
Dubai Miracle Garden, på Facebook, om någon vill se fler.
Idag ska vi laga middag hemma, så Josi och jag tog en annan Uber till en supermarket och handlade. Vi serverade herrarna en trerättersmiddag beståene av tomatsoppa, köttfärslimpa med rostade rotfrukter och till efterrätt Mormor Veras knäckäppelkaka med vaniljsås och glass. De blev nöjda. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men vi fick köpa fläskfärs i en del av affären som inte är tillåten för muslimer och nötfärsen på ett annat ställe. Vi hittade varken brödsmulor eller vaniljsås, men med god hjälp av personalen fick vi även det med oss hem. Morgondagens utflykt blir säkert något alldeles extra, misstänker jag. |
|
Vi kom iväg ungefär som vi tänkt oss och begav oss av mot Abu Dhabi. Jag måste erkänna att jag nog slumrade till lite på vägen. Jag är ju inte van att stiga upp så tidigt. Nåja, jag var vaken lite då och då och försökte ta bilder på intressant jag såg efter vägen, men det är inte lätt att fånga något på bild när man far förbi på en motorväg. Framme i Abu Dhabi parkerade vi på en stor parkering mellan ett varuhus och ambassaden. Josi skulle gå till varuhuset och köpa en till abaijo, den svarta långa klänningen kvinnor måste bära för att få komma in i moskén, medan vi andra åkte upp till tionde våningen i det höghus där ambassaden håller till. Stefan fick lämna sina papper till en svensk ambassadman, kande självaste ambassadören och sedan skulle han vänta på kvitton. Då ringer Josi och är fruktansvärt upprörd. Hon pratar portugisiska med Stefan, men alla hör henne, fast ingen mer än Stefan förstår vad hon säger. Han berättar att Josi har blivit anklagad för stöld i butiken hon skulle handla i. Då tågar vi i samlad tropp in i varuhuset, efter att ha åkt bil till andra sidan parkeringen, och möts av en mycket förorättad och upprörd Josi, som tar oss med till butiken i fråga. På en stol framför disken sitter en kvinna i full burkadress, vi ser bara ögonen på henne. Det är tydligen hon som anklagt/påstått att Josi stulit. Mannen bakom disken är nog pakistanier och när Stefan säger att vi ska kalla på polis, backar först han och sedan kvinnan. Hon pratar inte engelska, men hon börjar säga sorry, sorry och att hon hade fel och ber om ursäkt en massa gånger. Hon kramar Josi och Mama, det är jag det och så går hon. Kvar står en förbannad svensk, Stefan, en ledsen brasilianska, Josi, och så Christer och jag, som inte fattar någonting. Stefan ifrågasätter butiksinnehavarens förståndsgåvor eftersom han litar mer på en galen kvinna än på Stefans fru. Det hela slutar med att Josi inte köper någon mer abaijo och att vi marscherar ut därifrån. Vi åker till moskén och i bilen byter jag om och sätter på mig svarta knästrumpor och den svarta utstyrseln. De som kommer dit utan lämpliga kläder får låna en abaijo i entrén, efter säkerhetskontrollen. Det är en säkerhetskontroll som på en flygplats med genomlysning av väskor och promenad genom båge. Kvinnor hade en egen entré. När Christer skulle passera bågen i männens entré upptäcktes att han hade en kniv i fickan. Hade det varit på en flygplats hade han blivit av med den. Nu fick Stefan gå tillbaka till bilen med den. Josi dök upp i en klädsam duvblå låneabaijo med huva. Där var massor av folk och massor av vakter. Så fort någon ens tänkte på att göra något förbjudet, som att gå på gräset, var en vakt framme och sa ifrån, men de hade inga visselpipor. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om själva moskén. Den var överväldigande, där låter jag bilderna tala. Däremot kan jag berätta om toaletterna. Inga två-könade toaletter där inte. Josi och jag fick åka rulltrappa ner i källaren och där fanns det tvättrum där man skulle tvätta fötterna innan man gick in till fredagsbönen, men vi turister behövde bara ta av oss skorna. Toaletter alltså. Det såg ut som det brukar göra på stora toaletter, en lång mittgång med bås på båda sidor. Det var bara det att båsen till vänster hade toalettstolar medan båsen till höger hade hål-i-golvet. Vi väntade tills det blev lediga bås på vänster sida förstås. Sen gick vi runt och begapade all prakt och fotograferade. Det fotograferades för fullt av alla. Svårigheten var att ta sina bilder utan att få en massa folk i vägen, eller att själv gå i vägen för någon ivrig fotograf. Vi hade ju fått ta av oss skorna när vi skulle gå in, när vi kom ut efter vår rundvandring gällde det att hitta dem igen. Fast det var inte så svårt, skoparkeringen var utrustad med stora nummer, ungefär som på en bilparakering fick man hålla reda på vilket nummer man parkerat på. Det var skönt att komma ut efteråt. Det är varmt med så mycket heltäckande kläder på sig i den 28-gradiga värmen. Det första jag gjorde när vi kom till bilen var att ta av mig grannlåten och strumporna. Josi hade varit förutseende, hon har varit där förut, att ta med vatten, så vi kunde släcka törsten innan vi startade hemfärden. Vi halvtretiden var vi tillbaka i Dubai och Stefan släppte av oss tre andra, för att åka till jobbet, vid en restaurang som ligger alldeles nära där vi bor. Ska väl inte säga en restaurang, där ligger en hel radda restauranger med olika inriktnig bredvid varandra och vi bestämde oss för att äta arabiskt. Det visade sig vara ett mycket gott val och vi var ordentligt mätta när vi sedan promenerade de, kanske 200 metrarna hem. Ryan blev glad att se oss och sprang direkt och hämtade en bok och gav till farfar, men när han började läsa stack Ryan iväg och kom inte med på bilden. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|
| Stefan kom hem från jobbet vid halv
åtta och då blev det legobyggande och lite bus med Ryan, innan
det var läggdags för Ryan.
När han somnat åt vi vuxna middag och sedan avslutade vi dagen med att titta på en film, Hotell Marigold. I morgon är vår sista dag i Dubai och väderleksrapporten lovar regn. Det trodde vi nog inte att vi skulle få uppleva här. |
Dubai har en egen Big Ben |
Där finns också en nybyggd Metro |
Skulle inte vilja kalla båtarna sjövärdiga, men utsmyckade är de. |
Vi sitter på en likadan båt som syns här. |
![]() |
Vet inte hur gammalt det här fortet är, men det ser gammalt ut. |
När vi åkte tillbaka såg jag den här riktiga sjöbussen. |
Det var ett myller av folk på kajerna. |
Som synes befinner vi oss nu på ytterringen av palmen. Vi bodde på utbuktningen till vänster om bokstave P. |
![]() |
|
![]() |
|
|
![]() |
Åska och ösregn utanför restaurangen. och vattenpölshoppning på vägen tillbaka hem. Ryan skrattade så han tjöt!
|