7 april -
Färja och Te Papa
8 april - Wellington
till Eskdale
9 april - Napier
10 april - Taupo till
Cambridge
11 april - Till Parakai
12 april - Till Kauri
Coast
13 april - Kauridag
14 april - Till Auckland
15 april - I Auckland
16 april - Lämna
bilen
17 april - Sista dagen
i NZ
18 april - Hemresa
Här blev det fel |
Här upptäckte vi att det blivit fel. |
Första bilden från tvärsövervägen. |
Så här såg vägen framför oss ut.... |
... och bakom oss. Ni förstår att man fick vara på helspänn. |
Tiggarhöna av okänd ras. |
Det stod minst 100 vindsnurror uppe på bergskammen. |
När vi äntligen såg en amatörbostad fanns det gott om antenner. |
Ser ni tjuren i bakgrunden? |
Lite lägerkänsla över campingen, men servicehuset är rent och snyggt. |
|
|
Så här fint är huset där Art Deco Centre ligger. Sedan 1980-talet drivs verksamheten av en stiftelse. De hjälper till att behålla och underhålla byggnaderna från 30-talet. De ordnar jippon med 30-talstema ett par gånger om året. De som arbetar i shop-en är volontärer och klädda i tidsenliga kläder. Där fanns allt man kan tänka sig med 30-talsanknytning. Ganska mycket - vill ha! Men våra mjuka väskor passar inte att frakta hem Tiffany-lampor i. |
![]() |
Brandkåren. Det utbröt häftiga bränder efter jordbävningen, vattenledningarna var förstörda så brandkåren skulle hämta vatten ur havet, men när de kom ner till stranden fanns inget vatten. Havet hade dragit sig tillbaka hundratals meter. Kvar låg fartygen i dyn och massor av fisk. Stan fick brinna ner. Det tog fyra dygn. |
![]() |
![]() |
Utsikt från Bluff Hill. Det som nu är slättland var tidigare hav. Vår guide Yvonne. |
Klockan i Art Deco-stil är en gåva av en engelsman. Problemet är att den visar olika tid på varje sida. Porten till National Tobacco
Company.
|
![]() |
Napiers äldsta hus, 140 år gammalt och av trä. Trähusen klarade sig bättre än tegelhusen under jordbävningen, om de inte låg inom brandområdet förstås. Glasfönstret i nya katedralen är hopsatt av uppsamlade småbitar från den förstörda tidigare katedralen. |
![]() |
I väntan på maten
fotograferade vi varandra.
|
![]() |
På vägen tillbaka till bilen tog jag den här bilden på Milleniumbågen. Den är ställd så att solen gick upp genom den på nyårsdagen. Yvonne påstod att de var de enda som såg soluppgången den dagen. Överallt annars var det molnigt. De sex husen är byggda av en rik man,
ett hus till varje dotter och kallas förstås Six Sisters.
Skymningen föll på
vägen till Taupo.
|
|
Svavelosande turistattraktion. |
|
|
|
|
|
Här tog spåret slut och vagnarna vändes. |
Så här satt vi. Christer var förare, men han fick absolut inte röra något. ![]() |
Vår bil står
till höger bakom trädet.
|
![]() |
Den här fågeln fångade Christer på bild. Det sjöng väldigt märkligt. |
|
Besynnerliga kottar såg vi också, men sen blev det mörkt och månen lyste på oss två irrande vandrare. |
![]() |
|
|
|
|
Ett litet exempel på bilköerna. Det var mycket värre på många ställen. Det berömda TV-tornet i Auckland såg vi när vi kröp förbi. Det ska vi ta en närmare titt på innan vi åker hem. |
![]() |
| Tillbaka till toppen! |
Så här såg det ut där jag ramlade ur bilen. På elstolpen hänger färskvattenslangen och vi hade en egen liten soptunna. |
Ibland är vägarna väldigt raka, men smala och den generella hastighetsbegränsningen är 100 km/h. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Och ännu en oändlig raksträcka. |
|
|
|
Badande schweizare. |
" The Hills Are Alive..." |
Så högt har vattnet nått.
Där fanns en ål
på bilden.
|
![]() |
![]() |
Man känner sig rätt liten bland kuari-träden.
Urskog, regnskog och en väldigt mäktig känsla att vara mitt i. |
![]() |
![]() |
![]() |
|
På ett ställe växte de i par. Fast visst passar min gula regnkappa bra i grönskan? |
![]() |
| Tillbaka till toppen! |
![]() |
Tokatoka Peak är nog en gammal vulkan, tror jag. Lite läskigt var det allt att hålla i kiwin, fast den var uppstoppad och höll sig väldigt stilla. |
Det är väldigt grönt i NZ, en intensivare grön färg än hemma. |
En liten bit av de kilometerlånga köerna norrut. |
![]() |
TV-tornet, Sky Tower, syntes bra idag.
|
Sky Tower, som vi såg det när vi hade varit ute och ätit. |
Sovrummet i studion. |
Köksdelen. |
Arbets- och TV-del. |
![]() |
Jag tyckte nog att nedersta lådan
såg lite annorlunda ut, men jag hade inte trott att det var en liten
diskmaskin. Tycker det verkar väldigt fiffigt att ha den så
där. Tror aldrig jag sett något liknande i Sverige. Måste
ju vara mycket bättre än en bänkmaskin.
|
| 18 april
Vi hade tur med våra platser på planet, för vi fick ingen tredje passagerare bredvid oss på planet till Dubai. Efter 18 timmars resa var vi framme i Dubai och skulle byta plan. Då var klockan halv sex på morgonen lokal tid. Vi hade 2 timmar och 40 minuter på oss för bytet. Det visade sig sedan att vi hade tre timmar på oss för planet till Stockholm var en timme försenat innan vi kom iväg. Att leta sig fram till Gate B2, det var dit vi skulle, var inte så lätt. Långa korridorer att vandra i, en hiss upp, flera korridorer, ännu en hiss, ännu fler korridorer innan vi var framme. Kontroll av boardingpass och så väntan på ombordstigning, trodde vi ja. Det började som vanligt med att Förstaklass och Businessklass blev uppropade, sedan familjer med små barn och sedan brukar de fylla på med sektion efter sektion, men idag blev det tyst. Efter en lång stund med många passagerare som väntade på att bli uppropade, insåg vi väl alla att det skulle inte ske, så vi gick igenom boardingen ändå. Det fanns inget plan när vi kom igenom, det fanns en buss. Den fylldes till bredden och sedan följde en svettig och lång busstur runt Dubai, kändes det som, men det var nog mest runt flygplatsen. Planet vi skulle med stod längst bort på plattan och vi fick klättra uppför trappan in i planet och det tog förstås mycket längre tid. Alltså kom vi inte iväg förren 09:15. Den här gången hade vi inte samma tur, utan vi fick dela rad med en australiensare, men det gick bra. Vi var framme i Stockholm efter ca sex timmars flygning. Långa köer till passkontrollen, men å andra sidan behövde vi inte vänta på bagaget. Vi hann med en kopp kaffe också, innan det var tid att ta bussen till Västerås. Där väntade Anna och körde oss hem. Nu återstår att komma in i vanliga gängor igen. Det kommer säkert att ta en vecka. Så många upplevelser som vi har att bearbeta. |