The Refreshments
på Jazzens museum Strömsholm 20120630
På väg mot Jazzens museum passerade vi Strömsholms slott, som de tydligen håller på att restaurera. Vi köpte våra konsertbiljetter för månader sedan.
I biljettpriset ingick inträde till museet, så när vi parkerat under en stor ek började vi med en titt på det. Allt har musikanknytning, till och med förvaringen av extra toapappersrullar! 

Jag har varit på museet tidigare med Lärarförbundets pensionärer, men för Christer var det första gången. När han tittat klart återvände vi till husbilen för att invänta insläppet klockan 18


I insläppet, där vi fick veta vårt bordsnummer, träffade ja en bekant, Anita.
Restaurangen heter Royal Garden och vad som serveras där, förutom jazz, var den konsertmeny vi fastnade för bestående av Antipasto, som kan ses nedan, och så ett varmrättsval mellan Sotad biff med örtsmör, bullfightersås, wokade grönsaker och ugnsbakad sesampotatis, som Christer valde, eller Cajunkryddad lax, koriander- och vitvinsås, wokgrönsaker och kokt potatis, som jag valde. Vi blev båda två lika nöjda med våra val.
Bossen för bygget, Rolf Carvenius, hälsade oss välkomna och presenterade orkestern som Gävles stolthet. Det kanske de är, men de hann inte spela mer än 30 sekunder av sin öppningslåt förrän strömmen gick och det blev tvärtyst. 
Nåväl strömmen kom tillbaka och sen följde ett par timmars medryckande musik.
Extranumret finns som video om du klickar HÄR.
Det började regna, men vi satt tryggt och torrt invirad i filt om man ville.


Gitarristen var cool. I ett av numren gick en sträng av för honom, men han spelade vidare utan att låtsas om något och bytte inte gitarr förrän låten var slut. Så agerar ett proffs.
Ljudnivån var lite för hög för min smak. Den låg konstant på mellan 105 och 110 dB, så i pausen gick jag till husbilen och hämtade mina hörproppar och stoppade i öronen. Det satt en man framför oss som också hämtat proppar i pausen.

Hur jag vet hur högt de spelade? Jag har en decibelmätare som app i telefonen.

Christer i väntan på andra halvan av spelningen. Det var några tappra par som försökte få plats att dansa i den fullsatta serveringen.

De här bilderna är tagna vid halvelvatiden. De ovan utan blixt och de nedan med. Christer träffade en del bekanta, så det blev en del prat efter konserten. De skulle åka tillbaka till Västerås, bara chauffösen hittar bilnycklarna. Hon fick tömma hela väskan och i sista facket låg de - förstås.

De här fyra bilderna har jag plockat från videoinspelningar

Mannen vid pianot lär ska ha sina rötter i Surahammar.
På natten regnade det. Det ömsom spöregnade och vräkte ner. Det lät illa  på taket till husbilen och varje gång vaknade jag till.
Men på lördagsmorgonen höll det uppe och efter att ha ätit en stadig frukost, stuvade vi ihop och gjorde "klart skepp" och körde tillbaka samma väg vi kommit. Då fick jag ett par bilder på Strömsholms slott från det förväntade hållet.

Kerstin