Julfirande på Malingsbo Camping
2017

 
Så här skrev jag till listan på juldagen:

"Ni ska väl få en rapport om hur det är på en öde campingplats. Som det verkar finns här: vi i husbil, en åretruntcampare i husvagn med förtält, hustru och skällande hund, som står bakom oss på andra sidan vägen och sen finns det två campare till med stående husvagnar där vi bara sett på de parkerade bilarna att där är folk. Det står även en hel del uppställda husvagnar utan folk i.

När vi checkade in i lördags kom vi precis i tid innan man stängde campingen i tre dagar över julhelgen, så här finns ingen service, utom att ett servicehus är öppet. 

Vad som däremot finns är is och halka! Jag borde kanske insett det, men för mitt inre öga såg jag promenader, kanske skidturer längs skogsstigarna runtom campingen. I verkligheten vågar jag knappt gå ut ur bilen!

Himla tur att vi har det så trevligt inne i bilen och att vi har ett boxerkort i TVn, så vi har mycket att titta på, om vi vill. Sen har vi kylen full av god mat och ett överskåp med kakor och godis, så det går ingen nöd på oss. Nätet fungerar och vi har litteratur och korsord att roa oss med.

Egentligen är det bara en sak jag oroar mig lite för. Kommer vi att kunna backa ut och köra härifrån i morgon? Vi står i lätt nedförsbacke, har inte dubbade vinterdäck och underlaget är blankis. Nåväl, det kommer att visa sig. Håll gärna tummarna.!
 

Boxerkortet jag skriver om ovan fick vi inte att fungera. Så småningom, med felsökning från Boxers sida, fick vi klart för oss att det var TVn det var fel på. Så då skiftar Christer TV-apparaterna. Händig karl!

Sedan hade vi nästan alla kanaler vi har hemma även i bilen och kunde titta av hjärtans lust, vilket ju var jättebra när jag inte vågade gå ut. Jag lånade en bok i från köket i servicehuset också och den hann jag läsa ut. 

På bilden till höger sitter Christer och läser tidningar i paddan. Där har han tillgång till VLT, DN, Aftonbladet och Huffpost.

Vår bil står parkerad där jag har ritat in pilen. Själv står jag utanför ett servicehus och tvekar inför att stiga ut på isbanan som leder tillbaka till bilen. 

Visserligen har jag stövlar med ordentliga broddar, men det känns ändå inte tryggt att gå på ren is. 

Jag tog mig dock tillbaka, men tyvärr blev det en stillasittande jul, vilket jag nu känner av i knäna. 

Idag Annandagen åkte vi hemåt efter att vi lyckats backa upp ur sluttningen vi stod i. Det tog några försök innan det gick, men vi kom upp och kunde ge oss iväg ut på de snöiga och isiga vägarna. 

Första bilden är från väg 233 och den till höger från väg 66. På 66-an hamnade vi i en lång bilkö, som visade sig ha bildats bakom en saltbil.

Vi tog väldigt god tid på oss och hade egentligen inga problem med att ta oss hem. Det är ju inte så långt heller. 


När man inte törs gå ut får man hitta på annat att leka med, som t.ex. en jul-app till telefonen, som man kan rama in sina bilder med.

Vi tyckte vi blev rätt mycket snyggare på det här viset.