
| Den här gången hade jag tänkt
vi skulle åka måndagen den 26 juni och vi åkte hemifrån
onsdagen den 28 juni klockan nio på kvällen.
Så här års spelar det inte så stor roll för solnedgången inträffar sent och det var mitt i natten när vi kom fram till vårt första mål, Svabensverk, men det var inte mörkt. Det är en härlig årstid. På vägen stannade vi till i Avesta och köpte varsin livsuppehållande macka, som vi tuggade i oss i bilen, innan vi fortsatte. Solnedgången var spektakulär och himlen lyste länge orangegul efteråt.
"Vår plats" vid badplatsen var upptagen av en husvagn, så vi fick ställa oss på andra sidan, men där var bara vi två där, så det var gott om plats. Onsdag morgon sken solen och jag startade
med en liten promenad ut på bryggan. När Linda och jag var här
badade vi, men det kände jag ingen som helst lust att göra idag.
Däremot såg jag fina näckrosor gula och en vit.
Pannkakshuset öppnade precis när vi kom förbi på tillbakavägen, så vi passade på att ta en glass och en kopp kaffe i solskenet, innan vi gick tillbaka till bilen för att packa ihop och åka vidare norrut. Vi körde mot Östersund och när vi efter någon timme började se oss om efter någonstans att stanna för att laga lunch, hittade vi ingenstans. Vägen vi körde på hade inte en parkeringsplats och än mindre någon rastplats. Christer studerade kartan och såg att vägen skulle gå en lång sträcka längs en sjö. Där måste det väl finnas möjlighet att stanna. Inte då. När vi kom dit var där vägarbete, stoppljus och billots. Vi såg jättefina möjligheter, men vi kom inte åt dem. Frustrerande. Till slut hittade vi en parkering till ett naturområde och där stod vi sedan och åt vår, väldigt försenade lunch, högt över Ljusnans brusande vatten. Idag åkte vi igenom byn Stocksbo. Där skyltade man med att Stocksbo var den första byn i Sverige som fick elektricitet, 1892. Tillbaka på väg E45 bestämde
vi att stanna på en camping till natten för att kunna ladda
sånt som behövde laddas. Telefoner och padda laddar vi under
färd, men dator och batterier behöver 230V. Nu var det inte utan
att vi saknade CamperMate, men det finns camping-appar för Sverige
också och vi bestämde oss för att åka till Rätans
Camping. Rätans Camping och Bad, heter det, men badbiten hoppar vi
över.
|
![]() Christer blev så irriterad på vår gamla slöa bildator, att han igår bestämde sig för att köpa en ny. Efter överläggningar med Anders bestämde vi oss för en billig Lenovo. Idag åkte vi alltså till Net on net i Östersund för att köpa en, men de hade ingen på hyllan. I stället fastnade vi för en HP-dator med samma prestanda och pris, tog den under armen, betalade och åkte vidare in i centrala Östersund för att hitta ställplatserna som skulle finnas där. Vi hittade dem inte och egentligen kände vi inte för stadsbesök, så vi fortsatte norrut på E45 och stannade och handlade i Hammardal. Sen stod vi kvar där och kokade potatis och åt middag innan vi bestämde oss för att fortsätta till campingen i Strömsund. Vi behöver el för att sätta igång nya datorn. Den är i gång och det är den jag skriver på nu. Den kommer att bli jättebra att ha i bilen. Klockan är nu snart halv elva, men solen skiner. Kanske den sista sol vi får se om SMHI har rätt i sina prognoser. TVn fungerar, bilen är nytankad och TomTom-en inställd på Arvidsjaur. Dit tänker vi oss i morgon. |
Lördag 1 juli vaknade vi till en
solig morgon och jag började dagen med att ta en liten fotopromenad
in mot Strömsund. Jag ville ha bild på den fina bron över
Russfjärden. På tillbakavägen tittade jag in på OK-macken
och köpte oss färska frukostbröd, som vi lite senare satt
ute i solen vid våra campingmöbler och avnjöt. Sedan tog
Christer itu med sitt skomakarjobb. När vi gick konstrundan i Svabensverk
lossnade hela gummisulan under min vänstra gympasko och gjorde det
obekvämt att promenera. Han hade skaffat superlim, som han nu skulle
limma fast min sula med. Under tiden tog jag mig an frukostdisken vid en
av de två utediskbänkar som fanns vid servicehuset.
På den länkade kartan kan ni
se hur vi åkte. Vi stannade förstår här och där.
Första upptäckarstoppet blev Skansen Alanäs, en försvarsanläggning
från andra världskriget, som vi bara råkade få se
skylten till lagom när vi blev kaffesugna. Först fikade vi och
beundrade alla blommorna, björkarna och utsikten över Flåsjön.
Efter kaffet begav vi oss ut på upptäcksfärd bland övergivna
skyddsrum, skyttevärn och annan betong som fanns i skogen på
bergssidan. Det var ett stycke historia mitt bland mygg och bromsar. Jag
flydde in i bilen och drog igen myggnätet efter mig, men Christer
klättrade vidare uppåt och tittade på fler rester.
Tillbaka vid bilen funderade vi på
att kanske stanna där över natten, men klockan var inte ens fyra,
så vi skumpade tillbaka till Gäddede och Vildmarksvägen.
Nu mot Stekenjokk och kalfjället. Det finns massor av björkar
och granar längs den här vägen och nu började granarna
försvinna och björkarna blev mer och mer krumma och fjällbjörkslika
för att till sist förvinna helt. I stället såg vi
först lite snö i dikena och sedan mer och mer. Mitt uppe på
kalfjället stannade vi när vi hittade en egen plats. Där
var gott om husbilar, husvagnar och till och med några tältare
längs fjällvägen, men vi hittade en plats att stanna och
stiga ur och fotografera. Christer gav sig ut i snön också,
för på sidorna av vägen hade snön inte smält
bort helt än. Just den här vägdelen öppnades för
trafik den 2 juni.
Är ni där måste ni stanna vid fiskrökeriet, sa Anna. Jag trodde inte att det skulle vara öppet en lördagskväll, men Anna sa, att det är en energisk thailändska som driver det, så det kan vara öppet. Vi stannade där och såg på skylten att de stängde 21, nu var klockan några minuter över. Då kommer hon ut och öppnar butiken igen och vi handlar rökt röding, tunnbröd och god sås innan vi åker vidare. Strax utanför Saxnäs hittar vi
den perfekta platsen att stanna på och här sitter jag nu vid
bordet och uppdaterar er. Det är söndag förmiddag, lite
halvmulet, men ännu inget regn. Vi åkte ju inte mot Arvidsjaur
igår, kanske vi gör det idag. Det visar sig.
|
![]() |
Även idag vaknade vi med regnet smattrande
mot taket, fast vi vaknade inte så tidigt. Jag hade tänkt gå
ut och fotografera Torneälven, men vädret inbjöd inte till
det.
I stället började jag fundera på om det kanske skulle kunna finnas någon i Kiruna som skulle kunna laga min älskade gamla kameras trasiga avtryckare. Så jag googlade och fick fram ett namn. Dit åkte vi och vi kom till ett mindre Erikslund, men firman jag googlat fram fanns inte. Vi gick in på Elgiganten för att fråga. De erbjöd sig att skicka kameran till Sony för reparation. Jag ville ha en kamera NU! De hade rea på utgående modeller och det slutade med att jag gick därifrån med en Canon 700D. Tänk så det kan gå. Till vänster ser ni den allra första bilden jag tog med kameran. |
| Vi kom till Turistbyrån och hittade
faktiskt en parkeringsplats. Vi klev på bussen och åkte iväg
till gruvområdet och ner i djupet till 540-metersnivån, där
LKABs besöksgruva ligger. Själva brytningen sker numera på
1500-meter.
Vi fick ta på oss hjälmar och så delades vi upp i en grupp som fick guidning på svenska och en grupp som fick guidning på engelska. Den engelska gruppen blev mycket mindre, så vi hängde med i den. På bilden syns nivåerna till höger. Sen fick vi en 2.5 timme lång guidning med massor av information. Det som fastnade i mitt minne var att malmtågen alltid har 68 vagnar och att varje vagn är lastad med 100 ton malmpellets. Tågen är 750 meter långa och det går 10 tåg om dagen till Narvik. Alla maskiner var jättestora och huvuddelen av brytningen sker med fjärrkontroll. Vi fick förstås veta mycket mer, men nu får ni se lite fler bilder. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Tillbaka till bilen. På trottoaren låg två stora isblock! |
Vägen till Karesuando var rätt trist i regnet som ni kan se. Nu står vi på Karesuandos camping och det regnar och är 2 grader varmt. |
|
|
![]() |
Små hus med fjällpaneltak, vi tror man kan övernatta i dem på vintern när man åker snöskoter och skidor. |
|
Jag såg på nätet att i Karuseando finns ett Vita huset. Tänkte jag skulle ta en titt, så jag traskade iväg in mot byn och kom så småningom fram till Bygdegård och museum. På dörren möttes jag av skylten: Semesterstängt 3 juli till 16 juli. Jag tycker att de kunde lagt den informationen på sin hemsida. |
![]() |
Vi frågade i receptionen var den
botaniska trädgården låg och fick veta att den lades i
träda för 30 år sedan, men vi gick dit ändå.
Det var verkligen en igenvuxen plats. Vi
undrade om det fanns något kvar av de växter vars namn stod
på de urblekta namnskyltarna. Någon som vet hur rosenrot ser
ut? Det står nämligen så på skylten.
|
![]() |
![]() |
|
|
| Det låg flera såna här
jordkojor i björkskogen runt campingen. Vi misstänker att det
är det här som är samebyn, båten passar också
in. Området ligger mellan två grenar av Muoniälven, så
det var säkert bra med en båt.
|
![]() |
| Fredag skulle bli vår dag för
att ta oss till Treriksröset var det tänkt. Vädret var soligt
och fint och fram mot torsdagskvällen bestämde vi oss för
att dra iväg till Kilpisjärvi. Vi tänkte, att då är
vi på plats i morgon bitti. Vid tiotiden korsade vi bron över
till finska sidan och svängde mot norr. Det blev ingen enkel körning.
Inte för att det var någon vidare trafik, utan för att
solen var stark och bländande när den inte skymdes av berg eller
fjäll.
Framme i Kilpisjärvi såg vi
bergen och terrängen vi skulle få vandra igenom och insåg
att vi inte alls var rustade för vandring i 0-gradig temperatur och
i snö och väta. Vi hade gympa-skor med som vi tänkt gå
i. Nåja, midnattssolen fick vi i alla fall se och vid midnatt rundade
vi nya tullstationen mellan Finland och Norge och tog en bild av den, solen
alltså.
|
|
|
|
|
|
Vattnet är varmare än luften och det bildas dimmoln över vattnet. |
|
| Vi sov rätt länge idag, men vid tolv var vi redo att resa vidare. Vi har ju dagarna lite som de kommer, men idag hade jag bestämt oss för att vi skulle leta upp de mätpunkter för Struves meridianbåge som det finns tre av efter vägen ner mot Haparanda. |
Lördagen vaknade vi till solsken.
Det stod ytterligare en campare på samma rastplats över natten.
Det var en minibuss med en monsterstor husvagn.På andra sidan om
oss fanns en lekplats och dit sprang det fyra mindre lintottar och började
gunga och åka kana. Christer och jag tyckte att vi förstod behovet
av stor vagn. Då kom det ytterligare tre stycken, den minsta kanske
dryga året. Sju barn, då behöver man både minibuss
och jättehusvagn.
Vi var mycket nöjda med besöket. Efteråt åkte vi till campingen för att se om vi skulle kunna bo där två nätter. Det var jättelång kö till incheckningen och nästan bara norrmän, men det fanns en plats till oss också. Jag ville bo på en riktig camping för att kunna tvätta, men idag fanns det inte en enda tvättid, allt var uppbokat. Nu har jag bokat till klockan 16 i morgon så jag kan tvätta åtminstone en maskin kulörtvätt. Det hade jag inte väntat mig, att det skulle vara svårt att få tvätta. I Nya Zeeland hade vi inga som helst problem att få tvättider. Solen har skinit på oss hela dagen och temperaturen ligger runt 20 grader. Vi har suttit ute och ätit och druckit kaffe. Första gången denna resa som vi gör det. Nu ska vi ta det lugnt. I morgon ska vi leta upp Försvarsmuséet och fortsätta vara militanta. |
| Söndagsfrukosten åt vi ute
i solskenet och eftersom vi sovit gott och länge serverades den inte
förrän vid elvatiden och bestod av "Full English".Dagens plan
var att besöka Försvarsmuseumet. Det ligger 3.7 km från
campingen säger GPSen i min telefon, så fram med cyklarna. Dem
använde vi senast vid förra årets Elmia då vi cyklade
både till centrum av Jönköping och till Mia och blev bjudna
på middag.
Vid tolv gav vi oss iväg och på ditvägen stannade vi vid nästan varje gathörn och kontrollerade att vi var på rätt väg. Det var vi och vi kom fram efter bara en felkörning. Försvarsmuséet var ännu
ett välordnat och innehållsrikt museum. Vi verkar ha gott om
dem i Sverige. Vi hyrde oss audioguidning, vilket betyder att vi gick omkring
med hörlurar och lyssnade på inspelade förklaringar av
vad vi såg. Där fanns också flera filmer att beskåda,
bland annat såg vi en film om sista skjutningen från Rödbergsfortet.
En annan film handlade om Armens Musikkår Norrland och där hittade
jag en gammal bekant spelkompis.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Olika Radiotidningar från 1920-talet. |
![]() |
![]() |
![]() |
| Vi stannade kvar till tretiden. Då
var vi tvungna att cykla tillbaka för att inte missa vår åtråvärda
tvättid. Tillbakafärden gick mycket snabbare och vi behövde
inte fundera alls på vägen.
Exakt klockan fyra steg jag in i den tvättstuga jag bokat en maskin i. Rummet innehöll fyra tvättmaskiner och fyra torktumlare. Jag stoppade in våra kläder i den bokade maskinen, startade den med campingkortet, som Christer laddade med en tvätt för 40 kronor i receptionen igår och gick därifrån tills maskinen skulle vara klar. Då var jag tillbaka för att flytta tvätten upp i torktumlaren och sätta igång den och efter en dryg halvtimma kunde jag plocka ur vår torra tvätt och gå tillbaka till husbilen. När man väl lyckats boka en maskin fungerade allt jättebra. Vi har kommit överens om att vi trivs bäst på små campingar, eller fricampande, men nu behövde vi verkligen tvätta. Nöden har ingen lag. I morgon fortsätter vi söderut. |
| Innan vi åkte hemifrån hade jag förberett en lista på tänkbara besöksmål. Många av målen hittade jag i boken Sveriges 100 märkligaste sevärdheter. De två vi planerade att besöka idag kom från den boken. Jävre turiststation några mil söder om Piteå stod färdig 1967 och invigdes två månader innan Sverige gick över till högertrafik och hamnade då på fel sida om vägen. Nu är den ett byggnadsminnesmärke på grund av sitt futuristiska utseende och inne i huset kan man frossa i 60-talsnostalgi. Vi gillade speciellt GBs glassprislista från 1967. Top Hat kostade en krona. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() En Ford Anglia -67 fanns där och i bagaget fanns dåtidens campingutrustning. Vem känner inte igen gummipumpen till luftmadrassen eller väskan med picknickutrustning? Vardagsrummet känns också väldigt bekant. Det var riktigt kul. Fyren står på andra sidan vägen, men vädret inbjöd inte till promenad. |
![]() |
![]() |
| Nästa ställe på besökslistan
såg jag verkligen fram emot. Det var en linbana mellan Örträsk
och Mensträsk där man åker i gondoler i maklig takt och
kan äta mat från Krogen i skogen under tiden. Allt enligt informationen
i min sevärdhetsbok.
Det låg vid sidan av allfartsvägarna, men vi åker ju dit vi känner för, så vi körde glatt av E4-an och begav oss inåt landet. Så småningom kom vi fram, men vi blev grymt besvikna. Där fanns inte en själ och inte något som likande gondoler, mat eller upplevelse. Vi körde runt anläggningen något varv, men det blev inte mer levande för den sakens skull. Till slut googlade jag linbana Örträsk och då fick vi veta att just sommaren 2017 gick inte linbanan. Den var under ombyggnad och översyn. Jag kan tycka att de kunde satt en tilläggsskylt på den bruna kringel-skylten så vi sluppit köra lika långt. Nu blev i stället frågan vart vi skulle ta vägen i stället och ett annat mål på listan var Burträsk och Ostens hus. Alltså satte vi GPS-en på Burträsk och blev stundtals ledda på smala, spikraka grusvägar - i störtregn! Då sa vi till varandra att vi skulle vara tacksamma som inte dinglade i en gondol. |
![]() |
![]() |
|
|
|
| Visningen blev kanske inte riktigt som vi trott. Vi hade trott att vi skulle få gå igenom mejeriet, men där blir man inte insläppt. Vi fick en guidad visning av den utställning som fanns i Ostens hus och det var också trevligt. |
![]() |
![]() |
![]() |
Vi tog en del broschyrer, bland annat
en med recept och så köpte vi oss en bit Vindelrökt Västerbottenost.
På vägen tillbaka till bilen gick vi in på Coop och köpte kaffe och lite annat. Det går åt mycket kaffe. Så ställde vi in GPS-en på nästa mål, Norrfällsviken och körde först mot Umeå. Rätt som det var fick vi se några enorma antennuppsättnigar och vi måste förstås stanna och fotografera. Då kom de som bodde i huset ut och bjöd oss komma in och ta en närmare titt. Det gjorde vi förstås och vi blev bjudna på kaffe också av SM2UVU Nicklas och hans YL Sabrina.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Örnsköldsvik |
Skuleberget |
Mjällomslandet |
![]() |
![]() Det fanns vanliga räkor, rökta räkor och en väldigt god räksoppa på buffén och så lite tillbehör förstås. Väldigt gott! Nu väntar vi på att Madde ska sluta jobba och komma hit och fika med oss. |
![]() |
![]() |
![]() |
Här står vi. |
Och den här utsikten har vi. |
| Vi hade tänkt bjuda med Madde på
Räkfrossan, men hon jobbade till klockan tio, så det gick ju
inte.
I stället bestämde vi att hon skulle komma och fika hos oss när hon slutat och det gjorde hon. Vi satt och pratade och tittade på bilder. Vi berättade om vår resa och hon berättade om hur hon har det här på campingen och lite om sina framtidsplaner. Det var väldigt trevligt, tyckte vi. Tack Madde! |
![]() |
| Det är onsdag och onsdagen för
två veckor sedan åkte vi hemifrån. Vi har upplevt och
skådat mycket under de här två veckorna, men idag hade
jag extra högt ställda förväntningar. Vi skulle besöka
Mannaminne, som ligger i Nordingrå, inte alls långt från
Norrfällsviken. Det är väldigt vackert vid Höga kusten,
som ni kan se på bilderna nedan, och speciellt ut mot kusten där
Maddes Camping ligger och även Mannaminne.
När vi kom fram visade det sig vara helt omöjligt att hitta någon parkeringsplats och Christer frågade om det var det här skrotet vi skulle titta på, så jag ändrade mig och sa att jag inte ville stanna. Det ville jag inte heller. Alltså åkte vi mot Höga Kusten bron, som stod näst på listan. Då började det regna! Parkeringen vid hotellet var knökfull av bilar, mängder med husbilar, men vi åkte ett varv runt, för Christer ville se SKYLTEN! De hade byggt en servering där skylten stod för 6 år sedan. Vi gjorde alltså som vi brukar göra när vi är ute. Vi åkte hem till Västerås! Vi var hemma i tid för att se Rapport. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
| Det har varit en fantastisk resa! Nu får vi se vart vi åker nästa gång. Det blir nog inga två veckor, men några dagar i stöten, innan sommaren är slut. |