Idag regnade det, men det bekymrade inte den tappra skara som bestämt sig för att gå ner i lavagrottan Vatnshellir. 35 meter spiraltrappa!
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|
De här bilderna har inte jag tagit. Jag trodde mig inte om att klara trappan, så jag stannade ovan jord. Christer gick ner och det är hans bilder ni ser. Temperaturen i grottan låg på noll. Benen nedan är rester av djur
som fallit ner och som förstås inte kunnat ta sig upp igen.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Vi har ju haft stor tur med vädret
hittills, men nu fick vi prova på en äkta isländsk picknick.
Busschauffören var snäll och ställde bussen som vindskydd.
Anna och Vala är framstående logistiker och trollade fram smörgåsar,
kaffe och Skyr och mycket annat ur de till synes outsinliga gömmorna.
|
Det smakade utmärkt.
Ännu en av alla
statyer vi såg
Vi besökte också ett centrum
när man kunde se hur de första islänningarna fiskade och
vad de hade på sig.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Så fick vi chansen att koppla
av innan lunch på en restaurang som också var ett vandrarhem.
Utanför fönstret kunde man se en golfbana, men inga som spelade just den här dagen. Vala försökte få oss att lämna bussen för att gå ut och titta på en berömd staty, men vi var väldigt svårövertalade och stannade i bussen och lät henne berätta i stället. Nu regnade det riktigt! Nåväl, bussen tog oss tillbaka till Reykjavik. Vi lämnade tillbaka Ragnhildur till hennes familj med stort tack för väl genomförd guidning. 17 mil till Reykjavik. Christer och jag skulle till Keflavik och flygplatsen för vårt plan gick 01.15. Vi blev körda ända fram till porten. Det var en fantastisk upplevelse och stor heder till organisatörerna och tack till alla medresenärer för trevlig samvaro.
|
|
|
|
|
|
|