| Torsdag morgon och vi lastar bussen
för en heldag i Tuzla. Vi ska göra två spelningar där. |
 |
| Så fort vi visade oss utanför
hotellet kom det fram barn och tiggde. För oss svenskar kändes
det väldigt obehagligt och jag personligen kände mig helt bortkommen
och visste inte hur jag skulle hantera det. |
 |
| Vägen mot Tuzla var kantad
av betagande vyer - och skyltar om mineringar. |
 |
| Turnélivet är fyllt
av i- och urlastningar. Rent ut sagt ett evigt kånkande. |
 |
| Jag hade egen bärare med mig.
Bärare och filmare om man ska vara noga. |
 |
| Filmad och intervjuad blev Sune.
Det var flera TV-bolag och tidningar som var intresserade av orkesterns
besök och av alla de projekt Enköping driver i samarbete med
folk i Bosnien. |
 |
| Men vi spelade också. Åhörarna
levde sig verkligen in i musiken. En man kom fram med en present till Sune
mitt under konserten och flera andra i publiken dansade till musiken. Speciellt
uppskattad blev förstås de bosniska folkmusiklåtarna vi
har på repertoaren. |
 |
| Efter spelningen la vi blommor vid
ett monument över de 71 ungdomar som dödades på ett litet
torg i Tuzla alldeles i slutet av kriget. De hade samlats för att
fira att kriget nästan var över när en granat slog ner mitt
bland dem. |
 |
 |
| På kvällen spelade vi
i ett kulturhus i Tuzla. Där uppträdde barn och ungdomar med
bosniska danser inför en stor publik och Enköpings blåsorkester
gjorde succé. Det var en fantastisk upplevelse att få vara
med om en sån spelning. |