I våras köpte jag mig en bok som heter
Sveriges 100 märkligaste sevärdheter
Under årets Kompisresa har vi betat av den ena efter den andra och haft jätteroligt under tiden.

Vi ville börja med ett Världsarv, så vi inledde resan med att skåla i champagne på Norbergs camping för att nästa dag åka till Engelsbergs bruk och Oljeön.
Månen lyste vackert över oss på natten.
På vägen mellan Norberg och Ängelsberg passerade vi genom brandområdet från förra årets enorma skogsbrand. Vi hade ju sett fotografier, men var ändå oförberedda på hur hemskt det skulle kännas att åka genom det svarta och förbrända området som verkade att aldrig ta slut.

På promenad i Ängelsberg i väntan på guidningen. 
Guiden hette Tomas och var från Dingtuna. 

Bilder från rundvandringen och herrgårdsparken.
Nästa sevärdhet i Ängelsberg var Oljeön. Där hette guiden Beth och hon hade mycket att berätta.

Det blåste ordentligt och var vita gäss på Åmänningen, men det gjorde inget.

Hela gruppen på väg genom skogen till en arbetarbostad.

Utsikt över Ängelsberg från Oljeön.

Vi övernattade på Djulö camping utanför Katrineholm och åkte sedan till Åtvidaberg för att se och höra Solkanonen.

Dagens kanonjär skrev nogsamt upp varifrån besökarna kom. 
Viviann ser lite överraskad ut, och det var vi nog alla tre, över hur högt det lät.


Vill du se och höra, så klicka på bilden nedan.
Halvt lomhörda fortsatte vi ner till mamma i Oskarshamn och firade hennes födelsedag lite i förväg med kräftor.
Vi stannade på Skärgårdsgatans camping över natten och tyckte det var bra service på den campingen.

Innan vi åkte fick vi en guidad tur genom mammas trädgård.
 


 

Denna dagen tänkte vi oss till Sjärneborg, men när vi passerade Mariannelund kunde vi förstås inte låta bli att besöka Karamellkokeri.
 

Vi lyckades leta oss fram till vårt mål. Det gjorde inget att det regnade.

Resan fortsatte till Grännastrands camping och fick en jättebra plats på en väldigt glest belagd camping. 

Det regnade nästa morgon, men vi hade bestämt oss. Vi skulle till Visingsö!


Färjan går ofta och vi åkte med 10.30 färjan. 

På kvällen fick vi besök av Ulf. Han var på väg hem från jobbet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blev två nätter i Gränna, men sen for vi vidare till Vadstena. Vi hade tänkt gå en visning på slottet, men de hade inte öppnat när vi kom, så det blev lite bilder av omgivningarna och Agneta och Viviann tog en sväng upp i stan.

Dags för Skoindustrimuséet i Kumla. Där köpte vi oss hantverksmässigt tillverkade slippers. Vilka minnen det väcker.



 

Här har vi kommit till Gusselby Annorlunda. En CC-camping vid sjön Råsvalen i Lindesbergs kommun. 


 
 
 

Torsdag morgon åkte vi till Nora. Det är väl dit tre små gummor ska. Efter att ha kört runt något varv hittade vi en utmärkt parkeringsplats vid torget, där man fick stå i två timmar.
Vi började med att gå in i Nora kyrka. Det är en vacker kyrka med fin interiör av typiskt 30-talssnitt, nyrenoverad på 80-talet. Den har ett vackert kor. 


Så besökte vi kyrkans shop och mina goda kamrater fyndade.
Nora är berömt för sin glass, så idag blev det glasslunch. Innan vi hittade glassen hittade vi tomater och squash, många plantor, längs en vägg.
- Vad ska man välja? Viviann och jag fastnade för Deckardrottningens favorit. 

Agneta valde något i bägare och sedan satt vi i solgasset och förtärde vår lunch.
Tillbaka i bilen knappade jag in koordinaterna till campingen och GPS-en tog oss snällt till Trängbo camping vid Norasjön.

Tyvärr fanns ingen i receptionen, men där stod ett telefonnummer, som jag ringde och kom till Lasse på Lugnets camping i Falun. Han berättade att i den gröna brevlådan finns kuvert med nyckel och instruktioner och att vi kunde välja ett kuvert som det stod Obokad på.

Det tyckte vi lät jättebra, tackade så mycket och körde upp till den anvisade platsen, nummer 23.

Vad vi inte visste var att marken var helt genomdränkt av regn, så när jag gled in på plats sjönk hjulen ohjälpligt ner i leran och där stod vi. Nu då?

Jag ringde sympatiske Lasse och förklarade att vi var missnöjda med platsen och han lovade skicka någon att dra loss oss, så vi kunde få en annan plats.

Kvart över fyra kom Marc med en fyrhjulsdriven jeepliknande sak och så rotade vi rätt på bogserskruv, som inte låg där det stod i instruktionsboken att den skulle ligga. När den väl var funnen tog det bara en halv minut att dra upp oss ur leran upp på asfalten.

Nu har vi fått en annan plats, med förstärkt marktegel som underlag och det är en mycket bättre plats än den andra, så vi är så belåtna.

Det är viktigt att resans sista övernattning blir en bra sådan.

Viviann njuter av sensommarsolen utanför bilen på vår nya, mycket bättre, plats.