Norrlandsresan –
Karta med rutten inritad med blå färg och övernattningsställena utmärkta med namn.
som skulle blivit en midnattssolsresa, vilket det inte blev, men ändå en fantastisk upplevelse.
Söndagen den 26 juni startade vi från Västerås centralstation när Vivi-Anns tåg anlänt och vi försäkrat oss om att alla luckor var låsta och att inget låg löst i bilen. Första natten hade vi förbokat plats på campingen i Antjärn strax söder om Härnösand. Frågan var vilken väg vi skulle ta dit, men vi enades om att åka över Avesta till Gävle för att komma ut på E4-an norrut. På vägen skulle vi stanna och proviantera på Valbo shoppingcenter.
Det visade sig att alla andra också bestämt sig för att proviantera där samtidigt som vi. En titt på de överfyllda, igenkorkade parkeringarna och vi insåg att detta var inget ställe för en husbil och så åkte vi upp på stora vägen igen. Vi handlar någon annanstans. Någon annanstans visade sig bli Iggesundsbutiken Rätt Pris där vi införskaffade förnödenheter inför kväll och frukost. 
Innan vi kom till Iggesund hade vi tagit oss en kaffepaus på en rastplats vid en sjö. Agneta var mycket bestämd på den punkten. De ställen vi stannar på ska ha sjöutsikt. Den här hade dessutom utsikt över ett antal kanandagäss och en större mängd mötande trafik!
Bilköerna i södergående körfält.
Vivi-Ann och Agneta utanför husbilen på första rastplatsen. Agneta pekar och pratar.

Canadagäss med gässlingar, eller vad nu deras ungar kallas. Simmar gör de allihop vid strandkanten.

Efter en stärkande kaffepaus körde vi vidare mot norr och kom fram till vår camping där vi blev väl mottagna och lotsade till en bra plats att stå på. 

Vivi-Ann packar upp sin födelsedagspresent som kom i en knallrosa skurhink!

Jag serverar campagnen.

Vi ställde fram bord och stolar, kopplade in elen och satte igång med att fira Vivi-Anns 60 år några månader för sent. Hon hade tagit med sig en flaska rosa champagne som fått ligga i kylskåpet och bli kall under resan. Nu öppnade hon den och vi kunde skåla för henne i de tre champangeglas jag varit och köpt på Clas Olson för just detta ändamål. 
Vivi-Ann med glaset i högsta hugg. Skål!
Av oss fick hon en förpackning med två flaskor Dooley’s med tillhörande sex små kristallglas. Så åt vi melon med lufttorkad skinka och goda ostar med Agnetas hemgjorda jordgubbschutney och rabarberchutney innan vi stängde in oss för natten. Vi skaffade oss snabbt en rutin för livet i husbilen. En rutin som fungerade utmärkt bra hela resan.
Måndag morgon tog vi oss en titt runt campingen innan vi packade ihop och åkte vidare. Den drevs av ett par som förmodligen var holländare, åtminstone var det en holländsk registreringsskylt på deras släpvagn.
Grässlänten ner mot tjärnen. Vivi-Ann och Agneta kommer gående.

Vitmålad dekorationscykel med blomkorgar stod mitt emot servicebyggnaden.

 
Nosen på bilen syns bakom en gammaldags BP-mack.

Hoppackningen gick lätt och så rullade vi iväg mot Härnösand där jag skulle plocka upp två cyklar som vi beställt. Cyklar som vi ska ha i husbilen när vi är på resa så att vi lätt kan cykla runt och se oss omkring. 

Butiken vi skulle till skulle ligga alldeles efter E4-an, vi skulle se den från vägen. Dessutom hade vi försett oss med en karta på campingen och Agneta var kartläsare, men likväl lyckades vi passera rätt ställe och efter någon kilometer gjorde jag den första av många vändningar med bilen. Det var faktiskt inte helt lätt att hitta fram till butiken ens när vi var så noga som vi var nu, men vi kom dit, och där stod våra cyklar och väntade på oss, en röd och en svart. 
Med visst besvär fick vi in dem i garaget och spände fast dem i öglorna som finns i golvet och så åkte vi vidare.Vi åkte norrut och i Umeå tog vi av mot Vännäs och tittade oss lite omkring och handlade på deras ICA, bland annat jättefina jordgubbar.
Cykelhämtning i Härnösand. Inne i butiken.
Sedan fortsatte vi till Lycksele. Fortsatte till Lycksele ja. Det låter ju lätt och smidigt och det var det till att börja med, men snart hamnade vi i ett milslångt vägarbete där de skrapat av all asfalt på vägbanan och vi skumpade fram i max 40 km per timme. Vi stannade och åt på Lottas vägkrog som dök upp efter kanten och där utanför satt ett par luttrade chaufförer och åt glass. Dem frågade jag hur mycket vägarbete det var kvar och de suckade och berättade att det skulle pågå i några mil till åt det håll vi var på väg. Nåja, så småningom kom vi fram till Lycksele i alla fall och checkade in på Ansia Camping. Resort kallar de sig i broschyren och det stämmer säkert www.ansia.se de hade allt.
Vi fick en bra plats nära det precis nybyggda servicehuset som höll hotellstandard på toaletter och duschar, helkaklat, indirekt belysning på speglarna osv. 
När vi placerat oss och anslutit el och fällt upp stolar och bord tog Agneta och jag oss en premiärtur bort till receptionen och köpte glass. Sen åkte Agneta på en lite längre utforskarrunda och hittade en bra cykelväg in till stan och den provade jag lite senare. Det är så kul att åka/cykla på de där cyklarna, men Vivi-Ann och Agneta tog sig en promenad in till centrum, tittade på sevärdheter och shoppade loss.
Vivi-Ann vilar vid ett runt bord på väg in till Lycksele till fots. Vivi-Ann betalar sina nyinköpta kläder.
Vi stannade två nätter på den campingen och det kändes nästan lite vemodigt när vi åkte vidare. Vi hade nämligen lovat att hjälpa en listkompis till mig som brutit handleden, att vi skulle hjälpa henne att få hem sin bil. Den hade stått på en parkering vid Höga kusten i två veckor sedan hon halkat på mossan när hon skulle fotografera bron. Då fick hon åka till sjukhus och bli akut gipsad och sedan ta tåget hem till Jönköping där hon blev opererad och gipsad på riktigt. Men innan vi ska träffa henne bestämmer vi oss för att åka till Näsåker och titta på hällristningar. Det visade sig att Näsåker bjöd på mycket mer än hällristningar att titta på. Mer om det senare.

Först lite bilder från Lyckselevistelsen. Under den här resan togs det bilder med fyra kameror och jag hade tre av dem, min lilla Canon som passar i fickan och som jag filmade en norsk skolorkester med, min Sony med den utmärkta zoomen och så telefonen. Agneta har en liten Nikon som hon fotar med. Till att börja med förvarade hon den i sitt fodral, men efter någon dag insåg hon att det var för omständligt att ta fram den varje gång ett motiv dök upp så hon började ha den redo hela tiden. Det här gjorde förstås att vi måste ladda över dagens bilder till dator och sen se till att vi fick varandras bilder. Här sitter jag iklädd ny blus som mina snälla  reskamrater köpt till mig under sin shoppingtur.
Vi tre på samma kort som kameran tagit med självutlösare.

Jag och min dator utanför bilen.
Vi tog också några bilder med självutlösare med lite varierande resultat. 
På restaurantens veranda med ett glas rött. Tillbaka igen och Vivi-Ann i en bil-stol.
Vi skulle träffa Mia fredag lunch och nu är det ondag morgon och vi åker mot Näsåker, vilket inte är så långt bort. Som alltid ville vi stanna och dricka kaffe, men tiden gick och vi passerade inte någon plats som uppfyllde Agnetas krav på sjöutsikt, så till sist gick hon med på, att om vi inte hittade någon plats inom en halvtimme, dög vad som helst.
Jag tog henne på orden och när det dök upp en grusväg som ledde rakt ut på ett kalhygge svängde jag in på den. Det såg ut att vara som en vändplan vid änden av vägen. 
Det var det, men jag upptäckte snart att avfarten och vändplanen var avsedda för skogsmaskiner med stora hjul, så jag åkte tillbaka ut på vägen så fort jag kunde och var väldigt glad att jag kunde!

Alldeles bredvid låg en vanligt P-plats och där fikade vi, men Vivi-Ann och jag tog en promenad ut på "piren" medan Agneta bryggde kaffe. 

Någon kilometer längre fram stod en hemtextad skylt - Original 50-talscafé - då svängde jag igen och vi gick in och tittade. Fikat hade vi gjort, men vi handlade bröd och spelade skivor på jukeboxen.

Nog var det 50-tal alltid och en väldigt trevlig tysk kvinna som just tagit över stället.
 

Jag och Vivi-Ann tar en promenad ut på kalhygget på rampen.
Vi står vid cafédisken. Ägarinnan demonstrerar vägglampa för Vivi-Ann
Agneta snyggt placerad i 50-talsmiljön Ett större antal enstaka kaffekoppar.
Typisk 50-talssvängdörr Kakdisken
Så kom vi fram till Näsåker och en riktigt trevlig och fin camping. Den här drevs av en polsk kvinna och hennes svenske man, som förutom att sköta om campingen, skulpterar i trä och is med motorsåg! Och tävlar i det. Han visade oss de skulpturer han hade på campingen och berättade om vad de föreställde. 
Skulpterande campingvärd med ölglas
Husbil bland tallar
Campingen låg väldigt vackert bland höga tallar och alldeles på nipkanten. 
Gick vi bara något tiotal meter hade vi en fantastisk utsikt över Ångermanälven. Att det var brant ner till vattnet märkte vi när vi gick den 119 steg långa trappan ner till vägen och upp igen.
Liten skulpterad viking bland gröna blad i rabatt Agneta under järnvägsbro på vägen ner till trappan.
Jag och Vivi-Ann på väg nerför trappan Utsikt över Ångermanälven
Du och jag på väg uppför trappan Det var brant och Agnetas melon smet ju iväg, men här har hon fångat den och tänker stoppa tillbaka den i kassen och streta uppför trappen. Titta här.

Agnetar plockar upp sin kraschade melon
Lite fler bilder från campingen. Tippar man kaffefiltret på golvet får man skrubba mattan.

Agneta skurar golvmatta Hon skurar fortfarande matta!
Jag skär upp vattenmelon inför middagen Mera melon
Melon i förgrunden, gammal järnvägsvagn i bakgrunden. Agneta äter melon
Vid frukostbordet torsdag morgon Vi var bara två husbilar på hela campingen och vi bad föraren av den andra husbilen att ta en bild av oss tre vid frukostbordet. 

Efter frukost började vi vår kulturrunda som började i Hembygdsmuséet som låg precis bredvid campingen.

Klockan halv elva hade vi bokat visning av Pelle Molins stuga och klockan tolv skulle vi gå på guidad visning av kraftverket och guidning bland hällristningarna i fallet. 

 

Vivi-Ann och jag kommer vandrande över ängen på väg till Hembygdsmuséet.

Vår guide vid Pelle Molins stuga hette Karl-Oskar och visste väldigt mycket om poeten och konstnären Pelle Molin. Vi visste väl ungefär att han skrivit boken Ådalens poesi, men nu fick vi klart för oss att han även var en begåvad målare och framför allt kvinnokarl och brevskrivare. 

Pelle Molin blev bara 32 år gammal och dog i Bodö och är begraven där.

Agneta lyssnar på Karl-Oskar utomhus. Han har en gul vattenkanna i handen.
Karl-Oskar och målningen Infart till Bodö Tre lyssnande damer på en blå kökssoffa
Vivi-Ann med Pippikeps och yrande vattendroppar från kraftverket. Vivi-Ann och jag med gula skyddshjälmar
Keramikreliefen
Ingen fotografering inne i kraftverket, men jag fick tillåtelse att ta en bild med telefonen av den enorma keramikrelief som pryder en vägg i turbinhallen.

Efter besöket på kraftverket bytte vår guide skepnad och blev hällristningsguide, vilket var hans egentliga passion. Han var arkeolog nämligen och visste massor om hällbilderna som fanns att titta på. Det fanns många bilder på guiden också.

Han berättade med forsen brusande i bakgrunden. HÄR

Efter så mycken information släpade vi oss åter uppför trapporna och åt lunch på den Thaimatsservering som också låg i närheten av campingen innan vi packade ihop och åkte mot Utanede. Varken Agneta eller Vivi-Ann hade upplevt den thailändska paviljongen tidigare.

 

Kraftverket från utsidan
Agneta och Vivi-Ann på väg nerför trappan till hällristningarna

Agneta och Vivi-Ann handlar thailunch

Hällristningar
Agneta väntar på maten. Hembygdsmuséet i bakgrunden På vägen dit kastade vi en blick på Döda fallet, eller vi åt en glass på serveringen ovanför fallet. 
Vivi-Ann och jag när vi fikar vid Döda fallet
Husbil på grusväg utanför paviljongen
Här kommer jag åkande efter att ha varit upp till SI9AM en sväng. Stängt och låst tyvärr.

Porlande bred bäck. Lupiner och andra blommor.

Fredagsfrukost i solsken och jag och Vivi-Ann i vita kläder
Fredag morgons frukost campingen Gerå innan vi åker mot Höga kusten och Mia.
En vitklädd Agneta med en melonbit på gaffeln
På vägen började det regna
Rykande fabriksbyggnader
Bron i regn
Höga kustenbron
Reklamskylt för Robert Lind i Kramfors Utsikt genom sidofönstret vid förarplatsen. Det regnar och lite av bron syns i bakgrunden
Mia skärskådar kyrkogårdsmuren Vivi-Ann och Agneta vid skylten om kyrkan
Sista natten bodde vi på Årsunda camping och Mia på vandrarhemmet. Efter middagen följde vi med henne till Årsunda kyrka där det skulle finnas en geocach som Mia ville hitta.  Vi snokade runt en stund, men det kom folk hela tiden och vi ville inte verka alltför tokiga. Till sist hittade hon den! Lördag förmiddag åkte vi tillbaka till Västerås och så var detta äventyr över.