|
Söndagen
den 26 juni startade vi från Västerås centralstation när
Vivi-Anns tåg anlänt och vi försäkrat oss om att alla
luckor var låsta och att inget låg löst i bilen. Första
natten hade vi förbokat plats på campingen i Antjärn strax
söder om Härnösand. Frågan var vilken väg vi
skulle ta dit, men vi enades om att åka över Avesta till Gävle
för att komma ut på E4-an norrut. På vägen skulle
vi stanna och proviantera på Valbo shoppingcenter.
|
Det visade sig
att alla andra också bestämt sig för att proviantera där
samtidigt som vi. En titt på de överfyllda, igenkorkade parkeringarna
och vi insåg att detta var inget ställe för en husbil och
så åkte vi upp på stora vägen igen. Vi handlar någon
annanstans. Någon annanstans visade sig bli Iggesundsbutiken Rätt
Pris där vi införskaffade förnödenheter inför
kväll och frukost.
|
|
Innan vi kom
till Iggesund hade vi tagit oss en kaffepaus på en rastplats vid
en sjö. Agneta var mycket bestämd på den punkten. De ställen
vi stannar på ska ha sjöutsikt. Den här hade dessutom utsikt
över ett antal kanandagäss och en större mängd mötande
trafik!
![]() |
Efter en stärkande kaffepaus körde vi vidare mot norr och kom fram till vår camping där vi blev väl mottagna och lotsade till en bra plats att stå på. |
Vi ställde
fram bord och stolar, kopplade in elen och satte igång med att fira
Vivi-Anns 60 år några månader för sent. Hon hade
tagit med sig en flaska rosa champagne som fått ligga i kylskåpet
och bli kall under resan. Nu öppnade hon den och vi kunde skåla
för henne i de tre champangeglas jag
varit och köpt på Clas Olson för just detta ändamål.
|
Av oss fick hon en förpackning med två flaskor Dooley’s med tillhörande sex små kristallglas. Så åt vi melon med lufttorkad skinka och goda ostar med Agnetas hemgjorda jordgubbschutney och rabarberchutney innan vi stängde in oss för natten. Vi skaffade oss snabbt en rutin för livet i husbilen. En rutin som fungerade utmärkt bra hela resan. |
|
Måndag
morgon tog vi oss en titt runt campingen innan vi packade ihop och åkte
vidare. Den drevs av ett par som förmodligen var holländare,
åtminstone var det en holländsk registreringsskylt på
deras släpvagn.
|
Hoppackningen gick lätt och så rullade vi iväg mot Härnösand där jag skulle plocka upp två cyklar som vi beställt. Cyklar som vi ska ha i husbilen när vi är på resa så att vi lätt kan cykla runt och se oss omkring. |
|
Butiken vi skulle
till skulle ligga alldeles efter E4-an, vi skulle se den från vägen.
Dessutom hade vi försett oss med en karta på campingen och Agneta
var kartläsare, men likväl lyckades vi passera rätt ställe
och efter någon kilometer gjorde jag den första av många
vändningar med bilen. Det var faktiskt inte helt lätt att hitta
fram till butiken ens när vi var så noga som vi var nu, men
vi kom dit, och där stod våra cyklar och väntade på
oss, en röd och en svart.
Med visst besvär
fick vi in dem i garaget och spände fast dem i öglorna som finns
i golvet och så åkte vi vidare.Vi åkte norrut och i Umeå
tog vi av mot Vännäs och tittade oss lite omkring och handlade
på deras ICA, bland annat jättefina jordgubbar.
|
![]() |
|
Sedan fortsatte
vi till Lycksele. Fortsatte
till Lycksele ja. Det låter ju lätt och smidigt och det var
det till att börja med, men snart hamnade vi i ett milslångt
vägarbete där de skrapat av all asfalt på vägbanan
och vi skumpade fram i max 40 km per timme. Vi stannade och åt på
Lottas vägkrog som dök upp efter kanten och där utanför
satt ett par luttrade chaufförer och åt glass. Dem frågade
jag hur mycket vägarbete det var kvar och de suckade och berättade
att det skulle pågå i några mil till åt det håll
vi var på väg. Nåja, så småningom kom vi fram
till Lycksele i alla fall och checkade in på Ansia
Camping. Resort kallar de sig i broschyren
och det stämmer säkert www.ansia.se
de hade allt.
|
Vi fick en bra
plats nära det precis nybyggda servicehuset som höll hotellstandard
på toaletter och duschar, helkaklat,
indirekt belysning på speglarna osv.
När vi placerat
oss och anslutit el och fällt upp stolar och bord tog Agneta och jag
oss en premiärtur bort till receptionen och köpte glass. Sen
åkte Agneta på en lite längre utforskarrunda och hittade
en bra cykelväg in till stan och den
provade jag lite senare. Det är så kul
att åka/cykla på de där cyklarna, men Vivi-Ann och
Agneta tog sig en promenad in till centrum, tittade på sevärdheter
och shoppade loss.
|
| Vi stannade två nätter
på den campingen och det kändes nästan lite vemodigt när
vi åkte vidare. Vi hade nämligen lovat att hjälpa en listkompis
till mig som brutit handleden, att vi skulle hjälpa henne att få
hem sin bil. Den hade stått på en parkering vid Höga kusten
i två veckor sedan hon halkat på mossan när hon skulle
fotografera bron. Då fick hon åka till sjukhus och bli akut
gipsad och sedan ta tåget hem till Jönköping där hon
blev opererad och gipsad på riktigt. Men innan vi ska träffa
henne bestämmer vi oss för att åka till Näsåker
och titta på hällristningar. Det visade sig att Näsåker
bjöd på mycket mer än hällristningar att titta på.
Mer om det senare.
Först lite bilder från
Lyckselevistelsen. Under den här resan togs det bilder med fyra kameror
och jag hade tre av dem, min lilla Canon som passar i fickan och som jag
filmade en norsk skolorkester med, min Sony
med den utmärkta zoomen och så telefonen. Agneta har en liten
Nikon som hon fotar med. Till att börja med förvarade hon den
i sitt fodral, men efter någon dag insåg hon att det var för
omständligt att ta fram den varje gång ett motiv dök upp
så hon började ha den redo hela tiden. Det här gjorde förstås
att vi måste ladda över dagens bilder till dator och sen se
till att vi fick varandras bilder. Här sitter jag iklädd ny blus
som mina snälla reskamrater köpt till mig under sin shoppingtur.
|
Vi tog också några bilder med självutlösare med lite varierande resultat. |
![]() |
![]() |
| Vi skulle träffa Mia fredag
lunch och nu är det ondag morgon och vi åker mot Näsåker,
vilket inte är så långt bort. Som alltid ville vi stanna
och dricka kaffe, men tiden gick och vi passerade inte någon plats
som uppfyllde Agnetas krav på sjöutsikt, så till sist
gick hon med på, att om vi inte hittade någon plats inom en
halvtimme, dög vad som helst.
Jag tog henne på orden och när det dök upp en grusväg som ledde rakt ut på ett kalhygge svängde jag in på den. Det såg ut att vara som en vändplan vid änden av vägen. Det var det, men jag upptäckte snart att avfarten och vändplanen var avsedda för skogsmaskiner med stora hjul, så jag åkte tillbaka ut på vägen så fort jag kunde och var väldigt glad att jag kunde! Alldeles bredvid låg en vanligt P-plats och där fikade vi, men Vivi-Ann och jag tog en promenad ut på "piren" medan Agneta bryggde kaffe. Någon kilometer längre fram stod en hemtextad skylt - Original 50-talscafé - då svängde jag igen och vi gick in och tittade. Fikat hade vi gjort, men vi handlade bröd och spelade skivor på jukeboxen. Nog var det 50-tal alltid och en
väldigt trevlig tysk kvinna som just tagit över stället.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Så kom vi fram till Näsåker
och en riktigt trevlig och fin camping. Den här drevs av en polsk
kvinna och hennes svenske man, som förutom att sköta om campingen,
skulpterar i trä och is med motorsåg! Och tävlar
i det. Han visade oss de skulpturer han hade på campingen och berättade
om vad de föreställde.
![]() |
Campingen låg väldigt vackert bland höga tallar och alldeles på nipkanten. Gick vi bara något tiotal meter hade vi en fantastisk utsikt över Ångermanälven. Att det var brant ner till vattnet märkte vi när vi gick den 119 steg långa trappan ner till vägen och upp igen. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Det var brant och Agnetas melon
smet ju iväg, men här har hon fångat den och tänker
stoppa tillbaka den i kassen och streta uppför trappen. Titta
här.
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Vi var bara två husbilar på
hela campingen och vi bad föraren av den andra husbilen att ta en
bild av oss tre vid frukostbordet.
Efter frukost började vi vår kulturrunda som började i Hembygdsmuséet som låg precis bredvid campingen. Klockan halv elva hade vi bokat visning av Pelle Molins stuga och klockan tolv skulle vi gå på guidad visning av kraftverket och guidning bland hällristningarna i fallet.
|
Vår guide vid Pelle Molins stuga hette Karl-Oskar och visste väldigt mycket om poeten och konstnären Pelle Molin. Vi visste väl ungefär att han skrivit boken Ådalens poesi, men nu fick vi klart för oss att han även var en begåvad målare och framför allt kvinnokarl och brevskrivare. Pelle Molin blev bara 32 år gammal och dog i Bodö och är begraven där. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Ingen fotografering inne i kraftverket, men jag fick tillåtelse att ta en bild med telefonen av den enorma keramikrelief som pryder en vägg i turbinhallen. Efter besöket på kraftverket bytte vår guide skepnad och blev hällristningsguide, vilket var hans egentliga passion. Han var arkeolog nämligen och visste massor om hällbilderna som fanns att titta på. Det fanns många bilder på guiden också. Han berättade med forsen brusande i bakgrunden. HÄR Efter så mycken information släpade vi oss åter uppför trapporna och åt lunch på den Thaimatsservering som också låg i närheten av campingen innan vi packade ihop och åkte mot Utanede. Varken Agneta eller Vivi-Ann hade upplevt den thailändska paviljongen tidigare.
|
![]() |
|
![]() |
![]() |
På vägen dit kastade
vi en blick på Döda fallet, eller vi åt en glass på
serveringen ovanför fallet.
![]() |
Här kommer jag åkande efter att ha varit upp till SI9AM en sväng. Stängt och låst tyvärr.
|
Fredag morgons frukost campingen Gerå innan vi åker mot Höga kusten och Mia. ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
| Sista natten bodde vi på Årsunda camping och Mia på vandrarhemmet. Efter middagen följde vi med henne till Årsunda kyrka där det skulle finnas en geocach som Mia ville hitta. | Vi snokade runt en stund, men det kom folk hela tiden och vi ville inte verka alltför tokiga. Till sist hittade hon den! Lördag förmiddag åkte vi tillbaka till Västerås och så var detta äventyr över. |