Kerstins pragresa
15/4
Blev skjutsad av maken till stationen. I Norrköping träffade jag på Nina – i fortsättningen refererad till som bombnedslaget från Finspång. När tåget kom innehöll det även Ulrika, Rosen, Liisa och Sara. Väl framme i Malmö, där vi förväntade oss att bli mötta av tidigareanlända kärringar, fanns inte en känd person på perrongen. De satt alla och tränade på öldrickning vid något som hette Nytorget och dit fick vi minsann vara så vänliga att förpassa oss! Det gjorde vi med våra slamrande väskor efter oss. Annica hittade också dit och då åt vi en god pasta/pizzamiddag. 
Tåget avgick inte alls tidigare än vad som angetts. Däremot hade vi inte fått någon varning om skräniga och fulla göteborgare i vagnen. 
Då tog jag på mig frökenminen, skriver Marie.

Som tur var fyllde vi upp två kupéer och behövde inte trängas med främligar, för trångt är det i liggvagnar. Alla toaletter var låsta. Ville man gå på toalettern fick man vänta tills på färjan. Där var toalettdörrarna så svåra att få upp, att jag var tvungen att tala tyska med en karl i orange kläder. Han kom då och knuffade upp dörren. Det var styrka som fattades! Nåväl, vi packade in oss som sillar i kupéerna och försökte få lite sömn. Vi skulle ju inte glömma att stiga av i Berlin och det gjorde vi inte heller. Inte heller göteborgarna glömde att stiga av, tyvärr. 
På nästa tåg åt vi frukost i stil. Vi satt vid bord med dukar och lät oss väl smaka medan vi sippade på vår kopp te eller kaffe. På andra sidan, i kafeteriadelen, satt göteborgarna och drack frukost. Utsikten genom tågfönstren blev bara bättre och bättre med grönare och grönare vyer. Långtråkigt var det inte även om vi åkte långt, fast inte så långt som Ingrid ville. Hon ville promt åka till Budapest. Tåget var på väg dit, men vi lyckades övertala henne att kliva av i Prag. Där letade vi oss fram till en spårvagn och åkte tio hållplatser. Mycket lättorienterat med spårvagn i Prag. Hållplatsernas namn står på stolparna och så finns det en lista inne i vagnen att jämföra stavningen med. Man blir väldigt trött av att resa länge, men när vi kommit fram och fått våra lägenheter, de utföll till belåtenhet, gick vi till ett ”hål-i-väggen”-ställe och åt söndagsmiddag.

Gott var det och när servetrisen inte kunde förklara varav efterrätten bestod, gick hon helt sonika ut och lagade till en portion! Pannkaka med marmelad och grädde! Trots att vi ätit så rejält tog vi en promenad upp till ett TV-torn vi kunde se. Marie gillar inte höjder, men hon följde snällt med upp och jag tror nästan hon kikade lite försiktigt på utsikten också. När vi tröttnat på vackra vyer tog vi en spårvagn ner till stan och såg oss omkring och gick och tittade i ett varuhus och i en livsmedelsaffär. Jag fick inte köpa någon éclaire då, men det tog Nilla och jag igen vid ett senare tillfälle.

Prag visade upp rena försommarvärmen och det blev rätt svettigt. Speciellt när vi kommit tillbaka och skulle upp för tre trappor. Det fanns ingen hiss, men en gullig innegård med soffor att vila på. Ungdomarna gick ut igen, men jag tog tillfället i akt att skriva vykort och lägga mig tidigt. Sovplatserna är stenhårda och kan i mitt tyckte inte kallas sängar.


 

Utanför sovtåget

Inuti sovtåget - Ullis och Bettan

und Frau Gruppe Edman
- Herr Ober!

Fyra ägg och fyra skivor skinka!

Spårvagnarna var vackert dekorerade.

Nilla ser lite skuldmedveten ut.

Gården från vår våning.

Bettan och jag delade rum