15/4
Blev skjutsad av maken till stationen. I
Norrköping träffade jag på Nina – i fortsättningen
refererad till som bombnedslaget från Finspång. När tåget
kom innehöll det även Ulrika, Rosen, Liisa och Sara. Väl
framme i Malmö, där vi förväntade oss att bli mötta
av tidigareanlända kärringar, fanns inte en känd person
på perrongen. De satt alla och tränade på öldrickning
vid något som hette Nytorget och dit fick vi minsann vara så
vänliga att förpassa oss! Det gjorde vi med våra slamrande
väskor efter oss. Annica hittade också dit och då åt
vi en god pasta/pizzamiddag.
Tåget avgick inte alls tidigare än
vad som angetts. Däremot hade vi inte fått någon varning
om skräniga och fulla göteborgare i vagnen.
| Då tog jag på mig frökenminen,
skriver Marie. |
 |
Som tur var fyllde vi upp två kupéer
och behövde inte trängas med främligar, för trångt
är det i liggvagnar. Alla toaletter var låsta. Ville man gå
på toalettern fick man vänta tills på färjan. Där
var toalettdörrarna så svåra att få upp, att jag
var tvungen att tala tyska med en karl i orange kläder. Han kom då
och knuffade upp dörren. Det var styrka som fattades! Nåväl,
vi packade in oss som sillar i kupéerna och försökte få
lite sömn. Vi skulle ju inte glömma att stiga av i Berlin och
det gjorde vi inte heller. Inte heller göteborgarna glömde att
stiga av, tyvärr.
På nästa tåg åt vi
frukost i stil. Vi satt vid bord med dukar och lät oss väl smaka
medan vi sippade på vår kopp te eller kaffe. På andra
sidan, i kafeteriadelen, satt göteborgarna och drack frukost. Utsikten
genom tågfönstren blev bara bättre och bättre med
grönare och grönare vyer. Långtråkigt var det inte
även om vi åkte långt, fast inte så långt
som Ingrid ville. Hon ville promt åka till Budapest. Tåget
var på väg dit, men vi lyckades övertala henne att kliva
av i Prag. Där letade vi oss fram till en spårvagn och åkte
tio hållplatser. Mycket lättorienterat med spårvagn i
Prag. Hållplatsernas namn står på stolparna och så
finns det en lista inne i vagnen att jämföra stavningen med.
Man blir väldigt trött av att resa länge, men när vi
kommit fram och fått våra lägenheter, de utföll till
belåtenhet, gick vi till ett ”hål-i-väggen”-ställe
och åt söndagsmiddag.

Gott var det och när servetrisen inte kunde
förklara varav efterrätten bestod, gick hon helt sonika ut och
lagade till en portion! Pannkaka med marmelad och grädde! Trots att
vi ätit så rejält tog vi en promenad upp till ett TV-torn
vi kunde se. Marie gillar inte höjder, men hon följde snällt
med upp och jag tror nästan hon kikade lite försiktigt på
utsikten också. När vi tröttnat på vackra vyer tog
vi en spårvagn ner till stan och såg oss omkring och gick och
tittade i ett varuhus och i en livsmedelsaffär. Jag fick inte köpa
någon éclaire då, men det tog Nilla och jag igen vid
ett senare tillfälle.
Prag visade upp rena försommarvärmen
och det blev rätt svettigt. Speciellt när vi kommit tillbaka
och skulle upp för tre trappor. Det fanns ingen hiss, men en gullig
innegård med soffor att vila på. Ungdomarna gick ut igen, men
jag tog tillfället i akt att skriva vykort och lägga mig tidigt.
Sovplatserna är stenhårda och kan i mitt tyckte inte kallas
sängar. |
Utanför sovtåget |
Inuti sovtåget - Ullis och Bettan |
und Frau Gruppe Edman |
-
Herr Ober! |
Fyra ägg och fyra skivor skinka! |
Spårvagnarna var vackert dekorerade.
|
|
 |
Nilla ser lite skuldmedveten ut.
|
Gården från vår våning. |

Bettan och jag delade rum |
|