Ankis fest
 

Lördagen den 17 juli gjorde vi oss beredda att fira Ankis 30-årsdag,
fast hon fyllde egentligen dagen innan.


Elisabeth lärde sig spela ukulele till Ja må hon leva..
Det gick lätt när man varvade med Sangria...

Mani och Sara var fyllda av beundran!! och Sangria

Vi blåste ballonger också och drack mer Sangria

I trapphuset utanför Ankis dörr började vi sjunga, till Patriks stora förtjusning.

- Tack snälla Elisabeth för den vackra musiken.


- Vad står det på ballongen?

Presentmottagning...

...och uppackning. Vad är det hon håller i?

Och vad i hela friden är det här?

Med batterier, som Anki fick av Nilla, blev "saken" uräcklig att hålla i. Det syns väl?

Några av oss tillbringade mycket tid på balkongen.

Medan andra fick tillfälle att breda ut sig i soffan.


Så här tjusig blev Anki i presenten. Ser ut som silver, men är mer grå utan blixt.

Den obligatoriska apelsinmartinin serverades och vi skålade för "absent friends".


Birgitta ser fundersam ut. Vad är det jag gett mig in i för sällskap?

Alojz tvingades smaka, men ser inte alltför förtjust ut.


- Nu förstår du Anki...

Så här gör man med massageoljan från Kalmar.

Gnid in.

och känn doften.

Framåt 3-tiden på natten promenerade vi hem igen, utom Mani som vägrade gå en meter till, utan fick skjuts av Sara och Patrik. Anki hade sagt att hon skulle komma på morgonen och köra Elisabeth till tåget. 

Och till allas förvåning dök hon upp vid halv niotiden. Fräsch som en nyponros och pigg som en mört!!

 

Liksom ni kan se att Elisabeth var...

Kerstin 99-07-18

2003-07-16

Fyra år senare!

och hon ser lika fräsch ut!

Fast numera mer lik Goldie Hawn än Agneta Fältskog.

Detta är skidbron, som jag passerar över när jag motionerar.


Den här vägen leder till Åshagen .

Den här vägen leder till Anki - den tar jag

Första skymten av Rönnby.

De bor på sjätte våningen. 

Dörren var låst så jag fick ringa till Anki och fråga hur jag skulle komma in. 

Gå runt till framsidan sa hon då... och det gjorde jag, hittade ett cykelställ och tog sedan hissen upp.

Anki höll på att göra klar tårtan! 
Ni som var med på första Björnö-IRLen vet hur jättegod den är. 

Mats gillar visst inte jordgubbar så mycket, förstod jag.
Haddoc låste Anki in i ett rum, men efter en dryg timme fick jag lov att gå ut ur lägenheten ändå. 

Utsikt från deras balkong. 
Gatlykta i nederkant av bild. 

Genom korridorfönstret

och slutligen min cykel med orange barnsadel fotograferad från sjätte våningen. Allt detta cyklande utförde jag i över 30°-ig värme. Bilderna är nog de sista jag tar med min Kodak DC215 kamera. 
Kerstin

Idag 16 juli 2004 fyller Anki 35


Det är på barnen man märker att tiden går och det stämmer.

Lovisa i storasyster Hannas kompetenta armar.


Armar, eller åtminstoe händer har Lovisa upptäckt.


Patrik är stora karln.

Kerstin 040716